annamariaand

Ja idag är det onsdag och farbror Nisse ringde i morse. Såklart ringde han inte i måndags som han hade LOVAT!!! Och inte igår heller! Men på morgonen idag kl 7.30 behagade han att ringa, ursäktade sej så mycket att han varit himla upptagen. Men han hade inget nytt att komma med, tyvärr, han föreslår fortfarande taxotere och avastin. Vecka 1: taxotere och avastin, vecka 2: taxotere, vecka 3: taxotere och avastin, vecka 4: vilovecka. Och jag frågade om operation inte var möjlig men det var uteslutet sa han för tumörerna sitter i en muskel och då skulle jag typ bli handikappad på ena sidan menade han. Strålning var inte heller ett alternativ, det skulle inte hjälpa alls. Och några andra cellgifter finns det inte som skulle kunna  hjälpa mot just min cancer....  Tänkte bara på vad gör man om nu inte taxotere hjälper heller, om jag nu ska ta det. Då är det liksom kört då. Jag frågade också om vart det här leder, om min prognos osv, då sa han att han skulle boka ett möte med mej. Ett 40 minuters besök skulle jag få, och man brukar bara få 10 min med honom. Känns som att då får jag veta ungefär hur länge jag har kvar att leva, och det är ju det jag vill veta! Det är viktigt att veta det, så man vet hur man ska leva livet som är kvar. För tillfället har jag lite svårt att sova, dels för att jag har mera ont och dels att jag funderar mycket över framtiden. Har fått ta insomningstabletter flera dagar i rad, tur att jag har det i alla fall. Tänker mycket på ganska konstiga saker som om Ante och Elin kommer ha råd att bo kvar här eller om de måste flytta till en billigare lägenhet. Och att det kanske är bäst att vi gör det innan jag dör så att jag kan hjälpa till också. Och att jag måste visa Ante hur man betalar räkningar via internetbanken, koder och allt möjligt.... Kanske inte så viktiga saker men ändå! Nu blir det en lång väntan igen på att få komma till Nisse, den 19 maj är han i Sunderbyn nästa gång, denna eviga väntan är det som är allra jobbigast. Att inte veta.... Först ville han att jag skulle börja på en gång med behandlingen men jag vägrade och sa att jag ville träffa honom och få svar på mina frågor först. Han blev lite ställd men sa att han respekterade det. Nu ska jag försöka strutsa i 2 veckor och låtsas att jag är en helt vanlig frisk liten människa:)